Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Ett barns ovetande, kan vi inte stanna där?

Som ett barns gyllene ögon fri från smärta
Tryggheten i en mors famn
Inget ont som kan slås igenom och skada än

Helt ovetande om allt det onda
Å, tänk om man hade fått stanna där
Med för snälla blå ögon
Ovetande
TRON på gott om alla människor
Att alla vill än väl
Ge kärlek och kramar

Men livets hårda sken
Slog in
BRUTALT

Man blir inte skonad
Inte skonad från nåt

Smärtsamt, groteskt, orätvisor

Man kommer inte där ifrån
Vill inte veta det jag vet
Vill inte ha varit med om det jag har varit med om

Man blir aldrig den man var
Hur gärna man vill

Acceptera det TYST




Bunden vers av filosofmamman
Läst 213 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2012-10-22 21:02



Bookmark and Share


  Peter G VIP
om vi vill kan vi fortsätta att tro gott om alla människor fast då riskerar vi att bli besvikna emellanåt, tyvärr. fast om vi orkar tro på den goda människan har vi en bättre utgångspunkt tror jag, misstänksamhet och misstro slår tillbaka på oss själva.
att bejaka barnet inom oss är något vi alla kan pröva, kanske blir det också lättare att hantera vuxenlivets alla prövningar då!
tänkvärda rader du skrivit!
2012-11-05

  Anders Håkansson
vi bär det inom oss, det tror jag kan hjälpa oss när livet är hårt
2012-10-22
  > Nästa text
< Föregående

filosofmamman
filosofmamman