jag ser andra färger
inte bara färgspraket i hösten, hösten
den klara, disiga

nu kom kylan, den friska kylan
som en klargörare

jag vet inte vad som fick mina tankar att stillas
var det hösten?



det var att jag såg mitt inre
ett gult inre i mitt bröst

ett gudomligt ljus
skänkte mig tröst

jag var inte ledsen längre
jag var ganska glad

det kändes skönt




visst ska vi alla känna
jämnmod

när allt blir för mycket, må det vara tankar, fantasi
misär

finna guldkanten i tillvaron
utan strävan efter den

bara finna den där



som en konsekvent förnimmelse
av nöjdhet

utan att springa iväg
hoppa på moln som en studsmatta

leka med solens strålar
forcera, flourecera vardagen



bara där som en hörnsten
en tanke som inte är en tanke, mer

ett tillstånd, att se

det i allt som är

vackert


rätt okej