Jag orkar inte ens försöka skriva snyggt
Det får bara rinna av mig, smattra ner på tangenterna

Efter att ha varit "ren" i nästan ett år så skar jag mig i somras

Hela underarmen

Sedan har jag ristat in en påminnelse till mig själv
vid handleden så att jag alltid ska se det

"FAT"

Ärren börjar blekna och jag vill karva fram nya
jag vill att de alltid ska vara ömma och färska

Som en ständig påminnelse om min eviga kamp

Jag har stundvis försvunnit in i mig själv och
bara låtsats att allt är bra när någon frågat

Men ändå så är jag faktiskt lycklig

Jag har kommit en bit i kampen mot kilona
jag försöker att vara positiv och ta hand om mig själv

Ibland känns det som att kärleken är 

Det enda

som får mig att fortsätta framåt

Som hindrar mig från att sluta äta och försvinna ner
i all jävla ångest som ligger och skaver till den punkten
att all lättnad som går att nå är alkohol och kniven

Det går så mycket upp och ner att det är svårt att veta
var jag egentligen är

Men jag vill tro att jag är lycklig. Jag har ett ljus, drömmar och mål

Jag tror jag kan klara det