Ditt namn ropas
i tomrummet mellan varje hjärtslag

Din glädje är som solstrålar
vandrande genom mina vener
förvandlar blodet
till underjordiska magman

Din sorg är tortyr
i varje ensam cell
ångar min röst till ångest
i stuprännan

Det är inte flodens fel
om den svämmar över
när förvisningen av dina tårar
från himlen
sker

Jag tror månen går miste
miste om sin bana runt dig
om du inte går runt,
runt om universums existens
och mig

Med alla kontinenter
fastkedjade på din ryggrad
som biter ihop vulkanutbrott
på ytan syns inget men under
går under
rad efter rad



du vrider dig
jag tror du har ont


ont om tid