lägger mig tillfreds
i dina kupade händer
där tryggheten bor

det är något speciellt
med dina fingrar
hur de fjäderlätt
söker nackens grop
nervbanors flyktiga sång
till hjärnhimlen

hur hudens fjun
ger akt

händer ramar in
mitt randade ansikte
då vårfloder
inte vet någon gräns
pekfinget följer
min sista tår
över hela ansiktsjorden

sättet du läser mig
är hemlighetsmakeri

det är poesi
när fingrars
kärleksljus
kan vidröra min själ