Helt ställd av situationen lämnar jag dig, en kvart längre än vanligt men fortfarande, bara en kvart.
Mitt tankefyllda huvud vill inget annat än att stanna kvar hos dig men kroppen lever sitt eget liv och lämnar dig med en tafatt kram.
Här sitter jag medan ångesten kommer krypande, ångesten över den spända ytan som ligger över oss, ångest över de dumma kommentarer jag gav, ångesten över att jag ens åkte till dig. total ångest.