känslan
jag kom över det en stund. eller kom över.
det gjorde iallafall mindre ont när jag hade
lämnat. jag har gömt cigarettpaketet
i en skrivbordslåda och jag kan tänka på annat.
det gör mindre ont.
sedan vidrör någon
och mina lemmar tvinnar som höststorm
och jag kan inte stanna då.
inte med höststorm i kroppen. aldrig.
såret
jag vet inte varför det kom dit. eller om man kan få
det att läka. kuratorn sa det kommer bli bra, men jag
tror inte hon vet när, och det gör så jävla
ont under tiden. jag borde tvätta.
mina kläder och mitt hår och fönstret i mitt kök.
jag har slutat gå till kuratorer.
höststorm finns inte i deras kroppar,
men det är mer eller mindre mitt liv.
det varar och det luktar illa så alla andra känner
och jag kan inte få det att sluta. såret. det är så mycket
djupare än jag trodde, för han är inte nära
längre, och jag skriver osanningar ett block.
och jag klämmer men det slutar aldrig att vara.
offret
det är jag, och någon sa att jag har blivit
utnyttjad, och jag kan inte förstå, men det
sägs med låg röst och smek mot kind och jag tror
inte det är någonting man kommer över.
och min pojkväns ögon är varmare
än vad den mannens var,
och kuratorn sa att allt kommer bli bra,
men jag tror inte hon vet hur, och jag,
jag är offret som somnar med skräcken och jag har
någon som vill hålla om mig, men jag tror inte
jag kan låta honom.