Om jag kunde...

... ville jag måla himmelvackert för de sörjande

de som vandrar i grågryningen
bärande suckar på sina ryggar,
de brutna benen tätt, tätt intill sina hjärtan
och vintern så sirligt tatuerad över huden

sedan ville jag pusta så försiktigt varmt
i ett stilla hopp om att se rännilar av upplöst gråt
röra sig genom världen

jag ville lyfta och vagga
jag ville nynna och sejda
jag ville viska och berätta

för de smärtbärande själarnas öroninre

och jag ville samla dessa drunknande i en båt av mjukt
utan löften om förlösning, bara med löftet
om en stunds seglats av ro mellan andetagen

... om jag kunde ...