Det flagnar små sprickor från sprutornas pumpande nervstötande injektioner

Allt samlas och sprids likt en smak av en smäktande första kyss

Kroppen vill samla den skam hjärnan konfronterar ideligen utan någon framgång

Inget är sig likt

Du blir glad, frälst och stolt

Ingen vet, inte ens du

Hur länge känslan varar, om känslan blir utdragen med en besk eftersmak

Skadan är inte du, skadan är inte sprutan, skadan är andras ögon

Tomhet och avsaknaden av ömhet i andras blickar får dig att pumpa mer

Tills du inte längre möter andras blickar

Döden befriar dig från allas blickar,

Stenen ligger på och alla undrar varför ingen såg

Trots alla blickar.