Vinter.
Sorti.

När det är dags att gå, går vi. Många går bort genast, definitivt,
någon av oss inte ändå, utan överlever.
Vi lever kvar i allt det vad vi åstadkommit.
Våra prestationer gör intryck på nulevande .
Vi dör inte bort så länge som våra medmänniskor,
våra nära eller vänner minns oss eller talar om oss!

Med tanke på "vintern", dvalan eller en evig sömn kan man
förbereda sig för!

Då jag inte är säker, övertygad eller tillräckligt väl hjärntvättad,
väntar jag ingenting efter min bortgång. Det kommer att bli en
tomhet. Allt annat skulle visa sig vara en oväntad överraskning.

Ingenting behöver jag med härifrån. Det kan hända att jag
saknar behagliga kära minnen, känslor eller något oförglömligt,
överlyckligt som har hänt mig på jorden. Tror att det är allt.
Ju längre jag vistas här och desto flera av mina närmaste
går över gränsen desto tryggare känns det att följa dem.

Under min nedräkning innan startsignalen ges har jag beslutit att
mina mänskliga relationer måste vara i ordning. Hoppas att
jag går bort med gott samvete.

Jag är tacksam för min pappa som lärde mig den goda principen,
"Be faithful for ever", var trogen till slutet.

Jag har varit öppenhjärtig, kontemplativ.
Jag vet inte om jag har lyckats bra, kanske dåligt.
Jag skulle vilja överleva i mina käraste vänners hjärtan
som en godhjärtad, djupt älskande, starkt ömmande vän
som även var en lätt entusiasmerad person.
Jag har uppriktigt velat ge mycket av mig själv.
Det var kanske orsaken till att jag i min ungdom
när jag gick i skolan, försummade läxor och fick
ofta bakläxor. Följden var att jag fann mig
en dag på gymnasiets språklinje som var starkt
föraktad av alla elever och deras föräldrar även.
Var och en borde, anno dazu mal, vara mästare i matte.

Språken blev till mig min lycka och mitt stora intresse,
en passion. Jag blev kosmopolit! Språk är min kärlek
nu när jag är ensam. Dörren och fönstren är öppna
till världen och till människorelationer.

Finska är mitt modersmål, svenska min käras modersmål,
franska var mitt studiespråk i Schweiz, tyska mitt
arbetsspråk i Tyskland, engelska "mitt tvångsspråk i skolan",
italienska mitt intresse och kärleksspråk, jag studerade
ett och ett halvt år arabiska, ett arbetsspråk även det.

Mitt liv fortsätter. Mitt liv blir rikare dag efter dag.
Jag hoppas att jag ännu
kunde mogna och klarna som människa!

© Heikki Hellman 2012-10-28