Den yttersta protesten, det innerligaste upproret: att bli apatisk:

att vägra vara med längre: ett tyst rungande NEJ!

Min så kallade mamma var inte kapabel att ta hand om ett barn,

och min så kallade pappa var en blandmissbrukare som tog livet av sej

Min styvfar var en känslomässig analfabet som sannerligen inte

var lämplig som styvfar; en omogen idiot som terroriserade mej psykiskt

Jag önskar att jag bara hade gett upp, vägrat gå upp ur sängen,

blivit apatisk, vägrat prata, skitit och pissat på mej i sängen, vägrat

att äta, tills BUP hade kopplats in och socialen, och att jag fått

professionell psykoterapi och fosterhemsplacerats hos några

riktiga kompetenta människor, några som älskade och såg mej,

så att mitt liv inte hade blivit ett utdraget mer eller mindre helvete,

att jag hade fått en värdig CHANS att bli frisk och få leva.