S L U T F A S

TRÖSTESÅNG

Sorgefåglar
flyga
över gråblå vintervatten
sorgmodigt ropande.

Månens kalla onda öga
glor ont , glor ont
ner på ett stackars människobarn
Blinkar lilla stjärnan där:
hav tröst , hav tröst
vi är så många flera här.


TID I RÖRELSE

Du klagar min vän
du klagar över döden
som väntar
utanför hans sjukrum.
I ditt sällskap.
Tillsammans.

Klaga ej
nu är ännu tid i rörelse.
Senare-
då allting stannat
tystnat
och tiden inte längre är-
kom då till mig


OBÖNHÖRLIGT

Som skymningen -
förledande först
i mjukt rosa
guldkantad -
smyger sig ålderdomens
grå
långsamma förfall
obönhörligt
in i rummet.


GÅVOR

Alltid
är jag lika tacksam
måne
för ditt mörker
och stillheten.

Tacksam
sol
för ditt klara ljus
och höstens färger
Tacksam.


NATTSÅNG

Nattens mörka viol
tänder sitt eldsöga
doftens sötma
överväldigar

Så ock vissheten
då natten ljusnar
elden falnar
doften dör


Publicerad 2007-11-03 16:48