Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Profylax

 

bland nedsuttna kuddar och sviktande resår

ett liv vars mittpunkt utgår just där

på hårt belastade stålfjädrar

 

framför

 

en påslagen TV

en bohem i fosterställning

omfamnad av sitt eget trauma

 

strömmen av regisserade bilder

från skärmar som aldrig vilar

 

världen, jorden,

universums ofattbara

 

ett medvetande reducerat till en antagonistisk åsiktsmaskin

vars röst tydligen kan göra skillnad

 en sann demokrat

som lever som en shiamuslim

 

 dygnen som tar vid långt in på småtimmarna omgivna

av nedsläckta gryningar i varje fönster

 

minuter som blir till timmar

som blir till dagar som redan förflutit till år

 

 ljus äts upp

av växande mörker

tiden som inte längre noteras i ett liv

helt utan interaktion

 

ensamheten

(självvald)

 

som hellre söker sig till nätet

den globala pyskakuten där

alla förlorade spindlar irrar runt tillsammans

bland spunna trådar

 

 söker kontakt

 anonym beröring

 

inte ett endaste steg utanför bubblan

allting finns ju där tillgängligt

 

 ett skyddsrum mot liv

 

familjen som en permanent skugga över allt

lika avlägsen som allt det fysiska

vännerna

som tappat sitt språk

 

alla stapplar de i blindo av sin egen oförmåga

 

att förstå

att finnas i det simpla

istället försvåras allt och faller till intet

 

det var aldrig någons fel

 

galenskapen som en ständig gränszon i en hemtam galax

något att träda in i

och ur

 

diskommunikation

 

endast minnen gör sig hörda

då ingen längre orkar bära en relation

 




Fri vers av deb8
Läst 806 gånger och applåderad av 20 personer
Utvald text
Publicerad 2012-11-05 20:07



Bookmark and Share


  Lars Hedlin
Bara så bra..APPLÅD
2012-11-20

  Yrre VIP
Verkligt bra text detta!!

2012-11-12

    ej medlem längre
Din titel passar innehållet perfekt, ser "weltschmerz" på någons axlar, någon som säkert har sina fel men insikter och ett sinne som kan ändra på smärtan, men ... ensam kan man inte ändra allt. Så världssmärta! Och den är oerhört jobbig att bära. Den digitala våg som syrar världen är inte progressiv.

Tycker tyngden du skriver med ger magen sitt goda ont. Bra radbryt. Det enda skulle vara "(självvald)", tycker det skall bort.

Gediget som ett hantverk.
2012-11-11

  Bjarne Nordbö
Jag skulle kunna sitta där i sängen bredvid dej. Så känns det. Det här kommer nära. Ditt uttryck är ledigt men skärpt. Snyggt.
2012-11-11

  Madeleine Richter
Min undran är, är det kritik av ett sådant liv eller bara ett konstaterande. Eller självbiografiskt. Idag när så många lever ensamma framför datorn eller TV:n, en befogad reflektion av dig. Det är tröttsamt att bråka med andra men ändå det som är livets mening. Kanske. Tänkvärd dikt hur som helst. "nedsläckta gryningar i varje fönster" vackert.
2012-11-08

    Melona
Du skriver besynnerligt tungt om det självvalda, om det stora utanförskapet som livet ibland är; där människor på motsatt sida om en skärm blir den största beröringen, behållningen. Blir förälskad i bilderna och pånågot sätt kommer jag till en surrealistisk version av Poltergeistfilmens omslag. Måste vara yogagurun i sällskap av tv'ns bakgrundsljud. Äh. Du balanserar som en loj katt på linan av sträv samtidskritik, samtidigt somden också hyllas- om än något föraktfullt.

Älskar din cynism och din röst!
2012-11-05
  > Nästa text
< Föregående

deb8