Profylax
bland nedsuttna kuddar och sviktande resår ett liv vars mittpunkt utgår just där på hårt belastade stålfjädrar
framför
en påslagen TV en bohem i fosterställning omfamnad av sitt eget trauma
strömmen av regisserade bilder från skärmar som aldrig vilar
världen, jorden, universums ofattbara
ett medvetande reducerat till en antagonistisk åsiktsmaskin vars röst tydligen kan göra skillnad en sann demokrat som lever som en shiamuslim
dygnen som tar vid långt in på småtimmarna omgivna av nedsläckta gryningar i varje fönster
minuter som blir till timmar som blir till dagar som redan förflutit till år
ljus äts upp av växande mörker tiden som inte längre noteras i ett liv helt utan interaktion
ensamheten (självvald)
som hellre söker sig till nätet den globala pyskakuten där alla förlorade spindlar irrar runt tillsammans bland spunna trådar
söker kontakt anonym beröring
inte ett endaste steg utanför bubblan allting finns ju där tillgängligt
ett skyddsrum mot liv
familjen som en permanent skugga över allt lika avlägsen som allt det fysiska vännerna som tappat sitt språk
alla stapplar de i blindo av sin egen oförmåga
att förstå att finnas i det simpla istället försvåras allt och faller till intet
det var aldrig någons fel
galenskapen som en ständig gränszon i en hemtam galax något att träda in i och ur
diskommunikation
endast minnen gör sig hörda då ingen längre orkar bära en relation
Fri vers
av
deb8
Läst 806 gånger och applåderad av 20 personer Utvald text Publicerad 2012-11-05 20:07
|
Nästa text
Föregående deb8 |