Dikten reser sig ur sängen/ kokar kaffe i köket/ Går ut och hugger upp litet ved till kvällen/ det kan bli kyligt/ Han är strålande vacker, skimrande, dallrande/ Beskriver ömsint allt levande/ Tackar alla de döda/ Välkomnar alla de ofödda/ Går in i skogen/ Men här finns inte längre någon mossa att vila på/ Inget berg att luta sig mot- och pröva ett eko/ Det finns inget hav att taga sats över/ Så han går stilla tillbaka till trädgården/ Lägger sig att sova med huvudet på vedkubben/ Gråter litet./ Ulf E.