natten dansar vilt
under månens bleka sken

vill som solen lysa i dess skära

ensam förmår dock intet
bjuder in dagen till ära

men just som dess händer mötas
i grynings förening

inser de båda
närmre än så kan de aldrig vara

ty utan nattens dans
kan ej dagen gry

och

utan dagens ljus
kan ej mörkret falla

så rentvår levnads vatten
sköljer hjärtats grumliga vrår
låter solars strålars värme
torka grånat hår

då trött efter mången vandring
utan någonstädes

men däremedan flyr tiden
den omistliga tiden