


Publicerades 2011-11-01, reparerad av redaktionen sedan den tidigare versionen inte längre gick att läsa.
Rymdskulptörens klagan
Än en gång står jag vid alltinget När jag väl hade fått loss lite tid för Men jag antar att det finns andra naturlagar I frånvaron av aluminiumlysande gnistregn Och som en tondöv orkester försedd med (Lika fumligt vispar jag ihop kritiska massor Svarta hål är fruktansvärt oreflekterande - Och ingenstans finns något tecken på en Men jo - det finns faktiskt en ljusning, Och nu kom visst själen tillbaka, - Se här, ska jag kröka rummet elastiskt Själen tittar inte ens upp mot mig. Det blir nog delad vårdnad om kroppen. Jag lämnar Jag tar upp skrapan igen och fortsätter snida I ett rött litet torp vid geometriernas slut, Nu lutar jag mest åt att kollapsa ner
Fri vers
(Prosapoesi)
av
Peter Matsa
Läst 694 gånger och applåderad av 21 personer Publicerad 2012-11-09 00:32 ![]()
|
![]() ![]() ![]() Peter Matsa |