Det finns en visa om oändlighet
om ett naket, bitande, bländande sken
Där månljus och koppargåtar är verklighet
Om en stillsam viskning så svidande len

Om en åkerjord där männen går
Där solen stiger och dör i en regning pust
Ett fält där stjärnor sina barn sår
Där solen, vinden och månen förevigas i lust

Det växer mangoliadrömmar vid himmelvalvet
Dit där bara vågarna vet varför de brusar
Där bara fåglarnas vingar hör skalvet
Hör hur vackert böjande blommor för dig susar

De sjunger för dig nu, alla djur vid gläntan
Vila ditt stilla huvud, låt sömnen föra dig
Låt sagorna föra liljor, förvisa väntan
Vandra längs stora kungars stig

Sov så stilla, du vackra själ
Blicka mot ditt liv, njut och le
Låt ljuset föra dig väl
Räds ej det valv av drömmar du får se