En 21 gram lätt fågel -hommage till Kjell H
Vid randen av djupa tallskogen
längs frusen stig vid hav
gick en långsam väg
i novembers skymningsmörker
på den fann mig tanken
om att det sägs när vi dör
lämnar 21 gram kroppen
i samma stund som livets
sista andetag flyr
somliga kallar det
änglars själaflykt
somliga tvista och spå
mot skymmande himmel där nu
stjärnor började beträda sin scen
såg jag plötsligt en liten fågel landa
på rönnbärskvist
den ville vila trötta vingar
och tunna grenen gjorde
den förtjänt i pilbågsspänst
när så i flygsprång den hastigt
lämnat sin plats
sköt grenen åter upp mot skyn
bördan låg åter i fågelns vingar
betraktelsen gav mig tanken
om livets största sanning
vårt ömsesidiga beroende
-av varandra
oberoende av handling
kärleksfull eller hatisk
slår alltid rekylen tillbaka
det är du själv som väljer
himlen blev nu nattsvart
och stjärnorna med det än klarare
det kändes som att jag kunde se
på riktigt
i nattsvart mörker vandrade tankar
om nära och kära som gått bort
de som försvunnit i olidlig saknad
även då de lämnat
då tröttat hjärta slutat slå
och en 21 gram lätt fågel lyft
mot annan värld
även då fanns det en gren
som slog tillbaka
den gren som så gärna bar dem
på så sätt talar universum till oss
hela tiden
det som älskas, älskas aldrig förgäves
det berör oss från en annan pol
någonstans finns den kärlek bevarad
som i tysta stunder tänkt ditt namn
någonstans finns den kärlek bevarad
som du skänkt om än så tyst idag
en dag vandrar jag in i det som finns
bakom min spegelbild
-livets motpol
därifrån där 21 gram kärlek lyfter och
värmer för evigt