Som en såpbubbla
fylld av ett enda andetag
så lever jag
i en ständig oro
att det skira höljet ska brista
och att luften ska ta slut

Som en låda i ett skåp
som förlorat sin nyckel
sitter min själ fast
av en rädsla
som är större
än min egen tomhet

Som en kal gren om vintern
med inkapslad grönska
vilar mitt hjärtas slag
för att vara redo
när livet vänder åter



©yvonne eriksdotter 2012