Hon lever ett liv som saknar liv

hon är blåögd men inte naiv

vet att handling får konsekvens

vet att otro och svek känns

hon famlar runt i en gråzon

orkar inte ta sig över bron

dit där hoppet och ljuset kanske finns

inte säker men det är så hon minns

sover den oroligas sömn vaknar trött

varje morgon är kuddvaret blött

dövar sitt samvete med vin och sprit

knaprar piller mot ångest och dålig aptit

många bekanta men inga riktiga vänner

allt är kallt utanför nerfällda persienner

hennes tilldelade timmar av liv förbrukas

i takt med att lusten att leva bara slukas