Dom vill ta mig bort från ytan,
medicinera min verklighet.
Dom vill ta mig bort från känslorna,
för att jag ska slippa känna smärta.

Jag har fallit handlöst,
tusen gånger om.
Slagit i botten så hårt-
att jag aldrig mer kan stå.

Jag fann min vita riddare,
prinsen som skulle rädda mitt liv.
Jag såg framsteg i mitt tillfrisknande,
tills jag insåg att allt var ett spel.

Efter en flaska rött
ville jag för dig bekänna
alla mina känslors stegrande glädje
över att du fanns till..

Den sekunden du vände ryggen till,
slutade jag andas.
Som att någon högg mig med en kniv,
så tog du mitt liv.

Jag var så nära ytan,
var så nära lyckan.
Men du tog allt det ifrån mig,
utan någon empati.

Jag såg en framtid med dig,
jag såg vårt hus,
våra barn,
ditt första gråa hårstrå-
ett liv tillsammans.

Varje natt när du inte var nära så besökte du mina drömmar,
du fortfarande gör.
Men något fick dig att vända,
som om känslorna inte räckte till.

Min mobil ligger brevid mig,
när jag ligger som apatisk i sängen.
Jag väntar på en signal, ett namn på skärmen-
men den förblir tyst.

Andra män försöker få min uppmärksamhet,
jag har människor på kö.
Men inget förstör mig lika mycket,
som tystnaden från dig.

Hur ska jag någonsin få ro?
När du slängde bort det bästa jag haft.
Tusen obesvarade frågor,
et