havet ligger där förnöjt skvalpande
och lyssnande till stegen över bron
och en kvinnas skratt

en kvinna

vars existens inte är problematisk
bara milt förunderlig
åtminstone om man betänker
vad som borde ha varit

kanske inte om du ser det utifrån
så mycket annat är 
av annan karaktär
men det spelar ingen roll längre
det finns ingenting att leva upp till
bara en törst 

ett liv som börjar inifrån

och kanske en stad att städa
med fötterna mot jorden 
gitarren på ryggen
och sånger man bara hör
om man får lov
att komma nära

för ingenting

är självklart mer
inte ens ljuset som så länge
visat väg

för högt däruppe 
över himlen
tar livet fäste i hennes händer
och släpper allting fritt