Det finns ett rum jag nog aldrig kommer nå.
Ditt innersta, kanske ska det också vara så.

Är mitt eget ett rum jag oftast passerar?
Når jag dit in? Värjer jag mig och fantiserar?

Ditt rum är ditt.
Mitt rum är mitt.
Det tar tid att acceptera.
Allt som gått sönder går inte att reparera.

Vi får leva med det. Det är vad vi kan göra.
Aldrig mera vårdslös.
Alltid ömsint beröra.