Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
lovpris åt en hustru


regnet öste

Regnet öste ner och mörkret klädde novembriskt världen i svart.
"Jag går nu" sa jag och min hustru svarade "ta vara på dig - du är ju ganska krasslig".
"Men jag vill", svarade jag, lastade skottkärran med mina klarinetter och drog iväg utmed vår stig, bort mot den avlägsna parkeringsplatsen.

"Jag vill vara med på repetitionen" muttrade jag för mig själv och sköt kärran uppför backen, mellan tallarna, några ekar och den stora björken, vilka alla flimrade förbi i pannlampans sken.
"Jag måste spela. Min hjärna vill", tänkte jag medan regnet ritade i lyset.

Kommen halvvägs sa dock kroppen till: "jag orkar inte" sa den. "jag vill att du vänder om" sa den
och hjärnan i mig reagerade
"vardeetintedetjagtänktehelatidenegentligen-du är ju inte riktigt frisk ännu".

Och snart gick jag då åt andra hållet, hemåt, skjutande kärran framför mig.

"Inget spelande idag" muttrade jag sen vid återinträdet i huset.

"Klokt av dig!" sa hustrun, såg upp från sin bok. "Jag hörde dig på trappan. Nu tar jag hand om dig. Vill du ha något att dricka?"

"Ja, kära min flicka" svarade jag. "Lite vin blir nog bra".




Prosa av Ingmar Hård VIP
Läst 294 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2012-11-29 16:09



Bookmark and Share


  Minkki VIP
Skön läsning, fastän klarinetterna fick tji den här gången...
den ene envishetsmuttrar
den andra glatt välkomstputtrar,
ni är ett sammansvetsat par
som vet var varann ni har



2012-12-06

  Regn & Grus
Den är så go och så härlig och den blir ett fint *bokmärke* på min sida.
Det här är äkta kärlek, stort varmt tack för läsningen!
2012-11-30
  > Nästa text
< Föregående

Ingmar Hård
Ingmar Hård VIP