Det finns en fågel
som drömmer frihet
som svävar fritt i dina ögon,
över murar som skiljer död
och liv sår du fastnat i,
ja fria människor och
fångar bakom hårda gallerglas
där hat bittra tårar ändå
bygger pelare av längtan,
där gamla vindar inte orkar
spänna seglen,
där tiduret visar samma tid
om och omigen under stålgrå himmel
tills fågelns lilla vinge blir en vänlig hand
som mjukt fattar din,
varligt lotsar dej genom skymningslandet
genom tystnaden till ett rike där din ande
blir ett med allas andar utan din kropp
som du ägde men den var inte du.