Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

av längtan




jag väntar dig
däri
hon lagt mitt pärlskimmer
stilla

kan du
se
mitt hjärtas andning


*


är du ekot av min längtan
den vilken stiger ut ur skuggorna
vars doft sänts mig
så många gånger
utan närmande
så många gånger nuddande

doften vilken
skingrats av viddernas oro


*


jag väntar på den mannen
vilken ser igenom mitt avvisande
som även ser att mitt säkra
är mitt osäkra
min styrka är min svaghet
samt tvärtom


*


vinden stannar vid trädet
min vilja är dig nära
din närhet
är
min vilja

trädkvinnan
ser in i vinden


du vet att jag är
ett vissnat träd

du vet också att träd
aldrig upphör

att hoppas

vinden rör vid hennes hjärta

*

isen råmar i natten
betar
sjöblad

lägger patience
det ser bra ut
hjärterdam vandrar

isen sluter ögat in i sömn

drömmer snögnistor stigande
mjukdansande ur iselden


isen öppnar ögat
av ens
närvaro

hon stiger in i pupillen


*

allt är ej det tydliga vilket det kan synas vara i dagtima
hon stannar nattens vinge sitter helt stillavakande
i ett av träden kupar vingen andas in stjärnglimmergåva
lyser upp hennes tvekan hon ser åter stigen vacklar
nattens vinge breder ut vingen viskar; stanna
du kan icke springa bort från det vilket följer dig
stanna tag min hand låt oss vandra varsamt
hon lystrarstannar lägger handen i nattvingens hand
så vandrar de skogen till mötes hon är på väg vända sig om

nattvingen hyssjar ilningen stilla i hand i lyssna vad hör du

tystnaden hör jag

så gör du så gjorde du, du försökte springa bort från ditt hjärta
skogen trasslade dina steg din framfart


*


snäckvakaren ser lagunen försluta läpparnas skönhet
han stiger upp sätter sig på klippkammen
allt är tryckande stilla är det trycket över mitt bröst
så många galopperande hjordar är det trycket inför
stormhästarnas ankomst vad inkallade din vrede
din slutna mun stjärnor ser jag stiga ur dina ögon
sjöstjärnor stiga törstande in i himlahav
sjöhästar ser jag beta här där gräset ännu
andas azur sjökor höres råma

jag ber dig öppna din mun
snäckorna hör jag darra

lagunen öppnar munnen
han dyker in i azurblågröna skiftningar
breder ut händerna till täcke

hon andas in hans händer
älskade
jag är här
kanske dog jag en bit på vägen
kanske är jag ett korallträd
kanske är jag
en mussla

kanske tillåter jag dig
skymta mitt

pärlskimmer

i ljuset av dina händer


*


det stora trädet
vakar med slättens rörelse
rötterna ringlar trädet i vida solvingar

vad ser du
frågar trädet

inkasolen

stig in i cirkeln
tag trappstegen i din hand
jag skall vagga dig
in i helandesömn



fjärran nära
höres skallror väcka salvia


*


hon bär
stjärnskruden


*


säg mig

var har du dina rötter träd
av de vida rötterna



hur vandrade du
hur stannade du


stannade du
eller såg du gässen flyga i vinterhimlen



giv mig lä
här vid dina rötter

lägg din arm runt mig
låt mig uppleva gryendets varsamhet



förtälj mig dina resor
låt mig resa med dig



uppleva
skotten stiga in i spirande


säg mig träd
var

har du
dina rötter




där vargen den vita vakar
i nattens stjärnglödar


*


hon är stigen in i glömskeskogen
glömde knäppa knapparna
i hasten av

stormens ankomst

förtvivlat
söker hon hålla samman livet

driv mig ej in i
ut ur det jag stängslat


*


kan du
giva mig lä i det stormarna anträder
i det dalarna drar in mig i tystnad

kan du se in i tystnaden
kan du se mitt hjärtas låga

kan du

kan jag
kyssa din fingrar
röra vid din panna
smeka dig lugn i min närhet

kan jag

var är du
kan du invänta upphörandet
det vilket föser mig bakåt
kan du höra pansarbanden spricka

kan du ta
emot

vårda nyckeln till mitt hjärta

kan du
locka mig till att orka leva
fullt ut

är det då din vilja att stanna
då är du man

den vilken ser min sårbarhet
i min styrka


kan du
kyssa min hud öppen

veta var
låset
är

kan jag
lägga nyckeln i dina händer


*


låt
våra livskroppar
andas hudnära

upplösas
stiga in i bortanför
den skrud vi gav oss

upplösas
stiga in i bortanför
de stränder
vilka knäpper händerna
runt
havet

låt våra kroppar
resa

närma dig ej
förrän du är redo


*

jag väntar dig
däri
hon lagt mitt pärlskimmer
stilla

kan du
se
mitt hjärtas andning




Övriga genrer av Lena Själsöga Keijser
Läst 796 gånger och applåderad av 24 personer
Publicerad 2012-12-01 21:32



Bookmark and Share


  Sanna Forsman
Alldeles, alldeles ljuvligt vacker, nära och berörande.
2015-01-03

    ej medlem längre
Berusande
2013-11-18

    lenakarin
"Den vilken ser min sårbarhet i min styrka"

Din text går djupt in, hudlös, stark och precis just både sårbar o stark.
2013-02-04

  Lars Hedlin
VAckra ord som berör!
2012-12-03

    ej medlem längre
så fint skrivet...
2012-12-01
  > Nästa text
< Föregående

Lena Själsöga Keijser
Lena Själsöga Keijser