Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
jag fick ihop en inlagd-dikt en vecka efter utskrivning, när alla de där orden man letat efter kom fram 12-11-19


mörkret blir alltid mörkare när man står ensam

det finns platser där omtänksamheten inte river
nycklarna ligger inte i min egen ficka
men jag kan se andra i ögonen
utan att vika av åt sidan
jag vågar viska efter hjälp
när jag behöver

sömnen är orolig
mellan landstingsmärkta lakan
men kramarna behöver inte
grävas fram ur medicinskåpen
och mitt mörker vrider inte runt andras världar

men nyckeln som låser in mig
rasslar även i fel fickor
personer som gör i skor
med helt fel avdelningsnummer
ögon som vrider sanningen
innan den ens är sagd
leenden som gör att man vill gömma sig
bakom alla soffor

väggar som darrar
och ångestandning
smittar
det är svårt att isolera sig för ett lugn
men utanför är tystnaden
ett svart moln
runt kroppen

nu kan jag åka runt
utan scheman och middagstider
men blickar och frågor
gnager igen
och mörkret blir alltid mörkare
när man står ensam




Fri vers (Fri form) av Moa Andersson
Läst 335 gånger och applåderad av 6 personer
Publicerad 2012-12-01 23:35



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Moa Andersson
Moa Andersson