Även när kungen på himlen ligger dold av nattens ridå
kastas en skugga från mig.
Genomlyst av en kraft starkare än 100 gatljus ser jag min själ teckna av sig
på mörkgrå asfalt
i blekgul ton
mellan vattenpölarna.

Framför mig
bakom mig.

Jag kan aldrig vända mig bort,
bara gömma mig i händerna
och gråta.

Som min spegelbild
i skyltfönstren
alltid följer mig.
finns jag där
på asfalten
medan monitorn har dig i bild
och jag blir ett
med vattenpölarna.

Inför dig själv kan du aldrig vända din rygg!
Bejaka istället allt som gör dig till dig själv
och stå fri!

Res dig,
ifrån asfalten.
Låt dig gå utan ånger och oro i dina fickor.
Fyll dem istället med den beundrande blicken
från någon i din nacke
Låt omtänksammhetens ömma kyss sörja för dig
när du är borta
om du har nån.

Så
kliv ur din trånga cell och möt världen som den är.
Där är du trygg
Inte skyddad från dina begärs snara
utan betrodd av att vara tillsammans.

Stå intill

en sten
en hjort
och en medmänniska.