Minns Avenyn
Minns Avenyn
när isen skruvade
och bröt alléns köer
av råmande bilar
i fullständig blindhet
för rött eller grönt
stort eller smått
dag eller natt
när det vita från havet
smög på jättetår
över domkyrkotak
och kopparmärrar
storakrokaner
och nilsericsonar
i brons
och grönärg
när det knackade
på uteserveringarnas
putsade ögon
av pilkingtonglas
och detta kalla
detta stora
öppnade gapet
för att plantera vinterns rosor
och människorna därinne
såg kölden komma
som en förvuxen morra
från Finlands tundror
komma för att bygga ett nytt land
ovanpå det gamla
och en ny trädgård
där Trädgården var
en ny ordning
för de blå spårvagnarna
och med nya namn
på Palais och Röhska:
- Ishavsslottet,
Klädnadernas tempel -
och med ögon
känsliga för vitt
Det var ett Göteborg
som ännu levde
under skorporna av vinter
under tyngden av snö
och mitt minne
var en hand i min vante
och den var varm
och tillhörde en annan
och solen fanns i väster
långt utanför Vinga
och sov under havets tak
och vindarna lekte
med taksprångens isxylofoner
och allt var stilla
och allt var en dröm
om kakao och gitarrer
Minns det så, drömmer det så
lever det vita
med den främmande handens värme
nära min egen
med Avenyn som ett stråk
under tundran från öster
Och jag kan höra en mumin mumla
vid Poseidons fötter