Mitt liv var ett intet

men hjärtat det lekte

bortom en blå lagun

när Du kom

smekte

min dröm där lekte

vid randen av skuggans

paulun

Sången om sommaren

Det var vid hjärtats strand

ja där var hav land

där var molnets sång

jag sjöng den gång på gång

Där var Du

Sången om sommaren

Mitt liv var så fjärran

jag bad inför Herran

om nåd

där på längtans strand

Du såg på såren

av smärtan av spåren

Du smekte den med din hand

Sången om sommaren

Mitt liv var så stilla

min längtan en villa

min dröm en ödslig strand

Då Du kom över ängen

satte stråken till strängen

smekte min Cello till brand

Dess dova mörka ton

den gav mig himlaron

Den både tog och gav

av jordens söta sav

Det var nu

Sången om sommaren

Vi låg där så stilla

i vård om vår villa

sakta vi slöto

varann

Allt medan allt

förbrann

till hav

till ödslig strand

Åhh vad jag tänkte

när vågorna stänkte

att åter få hålla Din hand

i Sången om sommaren