Mötte Börje i hissen. ”Gott nytt år, Börje”, Han såg sliten ut. Han berättade att han just fått reda på att hans mor omkommit i tsunamin. Det lät otroligt, jag visste inte om jag skulle lita på honom. Jag tvivlar i alla fall inte på att hans mor verkligen gått bort. ”jag beklagar, fan va tråkigt”, jag känner mig dum. Jag lärde känna Börje en dag när han satt fast i hissen när jag kom hem från jobbet, den hade stannat mellan två våningar, man såg en man sitta därinne, på golvet med en folköl i handen. Han var ganska packad. ”kan du ringa Mehab och säga att de ska hjälpa mig ut?” halvskrek han. ”Jag har suttit här i över två timmar nu och jag börjar bli jävligt pissenödig!”. ”Ja, jag ringer”. Sen såg jag inte honom på ett par veckor. Jag hade en liten fest hemma och nångång efter midnatt hittade någon en gitarr. Det spelades och stojades i köket, någon spillde ut ett glas Kir på golvet. Plötsligt bultade det på dörren, en riktig gammaldags bultning. Jag öppnade och där stod Börje, arg som ett bi. Han grep tag i min skjorta och berättade att om vi inte dämpar oss kommer han att döda mig. Han stank av svett och sprit, men det gjorde säkert jag också. Min kompis Markus som också har kort stubin kom utrusande i hallen med en stol i högsta hugg, hans avsikt var att slå ner Börje med stolen, men en annan, lite mer vänligt sinnad kompis kom ut och lugnade ner både mig, Markus och Börje. ”Kom in istället, ta en grogg och ha lite trevligt”, Börje kunde inte tacka nej till en grogg och Johan, min lugna kompis blandade Zubrowka med Äppeljuice och serverade Börje, det blev en trevlig natt. Börje hade jobbat som typsnittare på tidningen Arbetet och Lyssnade på mycket bra musik, glad i spriten var han också. Han bad om ursäkt för utbrottet när han skulle gå ner till sig, jag bad om ursäkt tillbaka. Han lånade några skivor och gick ner till sitt igen. Ett par dagar senare kom han tillbaka med skivorna, han höll ena handen bakom ryggen och såg finurlig ut. ”Jo, jag vill be om ursäkt för att jag tog till handgripligheter sist, det var inte meningen” sa han och sträckte fram en halvflaska Tullamore Dew, ”jag vet ju att du gillar whiskey” ”Tack så mycket, det hade inte behövts”. Efter det träffade jag Börje ganska ofta. En dag satt han ute på gården, jag slog mig ner och tog en cigg. Börje visste förvånansvärt mycket om mig och min inneboende polare. ”Den där transcendental blues är bra, men de där livelåtarna du brukar spela gillar jag inte”, ”Hur går det med Sophia?, det har varit många vändor med henne nu, tycker jag”, ”Trivs Johan på nya jobbet?, verkar ju vara jävligt jobbiga ungar han har hand om”. Han verkade ha total insyn i våra liv. Kunde nästan tro att han avlyssnade oss. Det visade sig efter hand att han visste det mesta om de flesta i Huset. ”Hon Linda nere på trean har skaffat ny karl nu igen, hon byter karl lika ofta som jag byter skjorta” sa Börje och jag tänkte att det inte nödvändigtvis behöver vara särskilt ofta. Sådär pågick det, ibland kom Börje upp till oss med ett sexpack han ville dela, hade med några skivor han ville vi skulle lyssna på. Han var trevlig för det mesta, glad när han var full. En kväll mycket senare skulle vi ha fest igen och vi bjöd in Börje. Han kom upp ganska sent och verkade förvirrad. Hällde upp en whiskey till honom, han drack snabbt. Verkade lite deppig och bad om en till och en till tills han blev riktigt sjuk, han däckade och spydde på en och samma gång. Han var nästan helt livlös när jag och Johan bar ner honom till sitt. Dagen efter ringde vi på för att höra hur det stod till, men ingen öppnade. Det tog ett par dagar innan vi såg honom igen. Han ringde på dörren med skammen i blicken, handen bakom ryggen. Bad om ursäkt för senast, ”det blev visst lite för mycket..” och sträckte mig en flaska Tullamore.