Mina spindelvävsmuskler sträcker sig. Jag känner mig blå, som om små blomknoppar slagit ut över min hud. Blodkroppar, vävslungor..
Det är som att en stor svart drake sprutar slemfylld eld mitt emellan min lungor. Slemmet som stelnar helt sonika. Sedan flyger draken med sina nålfyllda vingar rätt upp och ut mellan mina hjärnhalvor. Jag reser mig ur min mumifierade stol och spyr galla. Stänger in mig i garderoben, rädd för getingar som sticker hål omringade av min hjärnvätska.
Fladder, flidderfladder!