jag älskar stunden efter sex.

ofta uppskattar jag den mer än själva sexet, sex har aldrig riktigt varit min grej, men att ligga nära, känna plusen gå ner och andetagen stabiliseras, trassla in fingrarna i någons lockiga hår och känna doften av kroppsvärme...

jag har nyss träffat dig och jag vet knappt hur man uttalar ditt namn, än mindre vad du heter i efternamn eller hur gammal du är men jag kunde ärligt talat inte bry mig mindre. ditt huvud vilar mot min axel och jag leker förstrött med ditt hår och känner dina mörka ögonfransar mot min kind och jag låter blicken försvinna upp i taket och tänker att jag hade kunnat ligga såhär resten av mitt liv om jag inte hade behövt åka hem och äta och om jag inte hade bestämt träff med en kursare och imorgon kommer beskedet från högskolan. det är vinter i lund och jag känner mig omväxlande som horan/madonnan men kan vara vilket som, för inför dig är jag långt bortom mig själv i alla fall.

vi träffades för några timmar sedan och jag börjar få tänka efter när jag försöker komma ihåg hur många människor jag legat med totalt, men få saker spelar någon roll när jag ändå är på väg härifrån, på väg från dig och på väg från allt jag har och inte har.

imorgon kommer beskedet från högskolan, men jag funderar på när jag ska träffa dig igen och om du kommer ha gräs att bjuda på. få saker spelar någon roll när en står i begrepp att kasta sig ut i det stora okända, jag kan lika bra ligga med dig igen även om det jag uppskattar mest är ögonblicket när det går för dig och stunden därefter, när du är som mest sårbar känner jag mig som starkast. när dina nerver klättrar utanför huden är jag kyligt observerande, det går för dig men inte för mig, du är sårbar men jag förblir ogenomtränglig.