Dina dikter, min vän

är svaga, kraftlösa

I en faller du,

i en annan gråter du.

Finns där en vedbod

så har där försvunnit en flicka.

Finns där en gryning

Så finns släckaren ock där.

Du beskriver kärleken så vackert på prosa.

Sedan klagar du i sju dikter

över att ha förlorat den.

Du umgås med skelett och bränns av sol.


När skall du skriva den starka stolta Dikten,

som tveklöst går genom alla årstider

och som med rent anlet och stark arm

lyfter sin läsare i nackskinnet

slungar honom ut i rymden

andlös förstummad

och tar emot honom sedan i trygg famn.

När kommer den dikten, min vän?

Göm dig inte, glöm den inte.

Min vän.







s





,
.