Den sista pusselbiten lagt sig själv på plats.
Jag visste det var svårt men att det blev så tungt
jag kunde ana ej. Men nu jag andas lugnt:
avslutat denna bok och lämnat minnens last.

Låt pusslet visa bild som inte är så skön:
oändlig rad av dar i väntan på din syn
och lika många nätter där hjärtat varit stygg,
och böner "om och för"... och tårar är som sjön.

Den lilla pusselbiten jag länge länge sökt:
jag brutit hjärta mitt i sökande på svar,
jag krossade min själ tills inget blivit kvar.
till slut rev alla brev och eldat dem till rök.

Den sista pusselbiten den var du. Som förr
du drev all galenskap till minstalilla punkt...
Men jag avslutat bok trots last var jätte tungt
Jag går mot horisont och du mig icke stör.

12.12.12