Förståndet verkar ha flytt
Säger man
Med svalorna ur boet
Friheten illusionen
Droger uppfinns
Beroende framkallande apati
Inget rör en, så varför sluta
Förintelse verkar vara en uppenbar dom

Trots detta, genom bekymmerslös kontakt
Bildas, bildade, grupper
Små, som stenar på en strand
Lika olika i sina skelett
Lika idealistiska som ungdomens skönhet
De små ej längre svaga
Förändringen ligger som en puppa
Redo att explodera över alla våglängder
Allt blir inte till direkt, men chansen finns där!
Så länge vi inte maler korn till mjöl
Kommer dem längre än de gamla näsorna

Idéer nästlar sig i själen
Slutna i en till synes hopplös soppa
Till den dagen då de gamla vissnat
Då de små, hårda konstellationer
Med nu eroderade kanter
Får vistas ute
Rengbågens färger som tilläts syn, förändrar
Ack, nyheter och nymodigheter

Så, håll på dina barndomens sanningar
Bygg från en säker grund
Trots annalkande vintrar som blåser liv i kvarnar
Din chans att hylla de gamla vänskapens band kommer
Då de dina och du kan stolt säga
Vi är vårt lands barn
Vi har väntat och förändrat
Låter andra bygga vidare
På borgen av ljus vari våra flammor speglas

För det är trots allt, små grupper
Av dedikerade, empatifyllda individer
Som åstadkommer förändring
Det är det enda som någonsin fungerat
Varför inte nu?