Medaljtavlans sammet är dammig.
Doften av gammal rök och ensamhet.
Du räckte inte till (vi räcker aldrig riktigt till).
                                                                    Var det därför du drack din ensamhet? 

Du gav och gav och du räckte inte till (vi räcker aldrig riktigt till)
när lägenheten tömts på dem som du gett liv
fanns det då ingenting att glädjas över?
                                                      Var det därför du drack din längtan i ensamhet? 

Jag fattade inte – kunde inte förstå –
ensamhet fanns inte i min värld – ännu             (den kom senare; den kom längre fram)
Om jag (eller någon) hade kunnat ge (vi räcker aldrig riktigt till)…
                                                      Var det därför du drack din parfym i ensamhet? 

Jag vet jag grät.
Själv förberedde jag skämt till roliga timmen
den dag jag fick veta att du dött,
                                                                                och varför du drack din ensamhet.