Vi är stundom allena,
stundom öde i en överbefolkad värld,
som lockar oss till kärnan
där vi fryser oss till ett uppvaknande.

Så slående lik mina misstag
att det syns tydligt hur lika vi är.
Det som skiljer är bara nyanser av kunskap och erfarenheter.

Du får bli min tröst när sorgens regn smattrar på porten
och visar att motsatsen aldrig kommer dö.

Min näring är livet
som visar steg och riktning
mot nya liv och viljor.

Kliv upp ur din säng,
släck din ångest med kunskapen om
livets balans,
ta min hand
och låt oss gå ut i regnet och inse det enda som betyder,

vi.