5 - 10 % av alla som begravs i Sverige varje år

begravs utan någon som helst ceremoni;

de kremeras och sen direkt ner i jorden.

Detta har ökat kraftigt de senaste åren.

Säger detta inte någonting om vårt samhälle

och tidsandan, att det är någonting som fattas??

****************************************




Ceremonilösa begravningar

En väg runt döden?

Charlotte Winther



Begreppet "direktare" har under senare tid kommit att användas inom begravningsområdet i Sverige och innebär att säga nej till många av de vanligaste ritualerna i samband med ett dödsfall. "Direktare" är ett slarvigt uttryck för en direktkremering, vilket innebär att kroppen transporteras direkt från dödsbädden till krematoriet för kremering, oftast helt utan någon ceremoni över den avlidna varför många i begravningsbranschen föredrar att kalla det ceremonilös begravning. Vad som är av intresse här är att kunna förstå varför en människa väljer, när jordelivet är över, att lämna på detta anonyma, snabba och enkla sätt? Varför väljer man bort de övergångsriter som fyller en viktig funktion? Riter som funnits sen urminnestider och som man i och med en ceremonilös begravning väljer att helt bortse ifrån. Kanske är det vår tids sätt att försöka förtränga att döden faktiskt ingår i livet? Eller så kan det vara ett tecken på ett samhälle med minskade nära sociala band till släkt och vänner?

I min kandidatuppsats i religionssociologi vid Lunds universitet försökte jag komma fram till svar på dessa frågor.



Svaret på frågan varför lyckades jag inte komma åt. Däremot kunde det påvisas att en förändring sker när det gäller ceremonilösa begravningarna och att det är en påtaglig skillnad exempelvis mellan stad och landsbygd. Tittar jag på siffrorna från Sveriges begravningsbyråers förbund så ser jag att knappt två procent av befolkningen väljer denna form av begravning. När jag tittar noggrannare på siffrorna som ligger till grund för denna statistik, framgår det tydligt att i storstäderna är procentdelen betydligt högre. Mitt fokus har till stor del varit på Malmö där de ceremonilösa begravningarna har ökat från 2,7 procent år 2001 till 6,26 procent år 2010. Det sistnämnda året innebar detta att över 152 personer hölls ingen begravningsceremoni i samband med dödsfallet. När det gäller vem som blir direktkremerad, framgick det år 2010 att könsfördelningen var mycket jämn, medelåldern drygt 79 år dock med ett högre medianvärde på 83 år. Av dem som var äldre än medianvärdet när de avled var merparten kvinnor och av de yngre var männen i majoritet. Tilläggas kan även att de direktkremerade till klart största del var svenska medborgare med etnisk svensk bakgrund samt att inga adliga namn förekom. När det gäller klass anar jag en koppling till Göran Gustafssons arbete När det sociala kapitalet växlas in (2003) där han just påvisar det sociala kapitalets betydelse för hur man ser på begravningen, hur många som kommer till ceremonin etc. Han berör även de ceremonilösa begravningarna och de beskrivs som ett storstadsfenomen, vilket de också till största del tycks vara idag, frågan är om storstaden är föregångare även i detta? Då våra sociala nätverk ser annorlunda ut idag än för 10-15 år sedan är det rimligt att detta även kommer att påverka begravningsriten framöver, av de 500 vännerna som några av oss har på Facebook är det knappast troligt att merparten kommer att delta i en begravning. Övriga faktorer som påverkar är att kärnfamiljen numera är undantaget istället för regeln och fåtalet av oss lever hela vårt liv på samma ort.



Givetvis avspeglas det postmoderna samhällets individualisering även begravningen. Begravningsentreprenörerna talar om en individualiseringstrend. Ja, den finns men den berör knappt inte riten i sig utan den handlar om personifierade val vad gäller kistor, musik, dödsannons mm.



Enligt Jonas Bromanders bok Svenska kyrkans medlemmar (2011) finns det fortfarande ett stort intresse för de kyrkliga handlingarna och framför allt begravningar är viktiga, menar även många icke medlemmar. Men vad händer då om vi inte är bekväma i den kyrkliga riten? Somliga väljer en borgerlig begravning, där riten ofta är påfallande lik den religiösa, och andra väljer en ceremonilös begravning. Begravningslagen ger oss ramar som ska ge trygghet och garantera att det sista avskedet sker värdigt och efter regelboken. Men samtidigt finns det en baksida. Lagen inskränker individens handlingsfrihet och tecken tyder på att om vi inte kan individualisera, så väljer några av oss istället att helt avstå och missar följaktligen de fördelar som en rit innebär.



Min förstnämnda intention att ta reda på varför människor väljer en ceremonilös begravning kvarstår då det är med hjälp av de svaren som vi kan försöka förstå och framöver utforma ritualer som motsvarar de kriterier som dessa personer uppenbarligen saknar i de nuvarande riterna. Svaret på frågan om en förändring sker, är ett rungande ja men det slutar inte där för uppsatsen ger upphov till en mängd nya frågor vilket tyder på att här finns mycket att fördjupa sig i.



Referenser

Bromander, Jonas (2011). Svenska kyrkans medlemmar. Stockholm: Verbum förlag AB

Gustafsson, Göran (2003). När det sociala kapitalet växlas in- Om begravningar och deltagande i begravningar. Lund: Studentlitteratur AB