Ursäkta lite ... jag är tillbaka nu
lättsinnets svala vindar har blåst ut mitt tungsinne
jo det var nödvändigt
jo ...det var det

nu lockar mig passionen
känslor som gräver i mig
hittar mina frön
låter dem växa

tungsinnet är borta
men vad är kvar
tomheten?
ensamheten?

det var nödvändigt att släppa taget
att sluta rota
att sluta sörja
och ständigt fråga varför

men jag saknar stormarna
gråten
skratten
och de stora ordens tankar

men mörkret
trögheten
och rädslan
släpper jag inte in igen

jag har gått ett varv
ett varv i spiralen
som vi kallar liv
är tillbaks där jag började

men en våning upp
jag har traskat runt
i barndomsland
i skilsmässor

i tillkortakommanden
misslyckanden
i bedrövelser och
seg sörja

rensat
renat
släppt taget
förlåtit

jag är fri
obunden
lätt
och levande

jag har gått ett oändligt långt varv
i den ändliga spiralen av liv

och nu söker jag ett frö att gro...