Jag tittar på youtube-klippet från denna helt sanslösa och mirakulösa

fotbollsmatch, hur Tyskland fullständigt krossar och leker med Sverige

i 59 minuter, men sen hur dom börjar slappna av, backa och tänka på

slutsignalen... Kim Källström in i andra halvlek, och hur han tar tag i

taktpinnen på mittfältet, och hans magiska vänsterfot börjar tala:

Zlatan vet precis var Kims passning ska komma, och han nickar perfekt

in 4-1. Källströms vänster igen: en briljant lyra till offensive ytterbacken

Michael Lustigh och vi har 4-2, och tyskarna börjar darra...

Resten är historia, och jag får rysningar och gråter bara jag tänker

på denna underbara tillställning: Vad svenska laget predikade till

världen: GE ALDRIG UPP!!! Det är ALDRIG för sent!!

Vilken moral, vilken vilja, vilket kunnande!!


(Men jag tycker faktiskt synd om det tyska laget och dess förbundskapten.)