Hon log mot världen.
"Du har sådan utstrålning", sa han. "Alla vill vara med dig".
Och hon blev varse en oro hos honom.
Och hon ville säga, du är solen, som ger liv och värmer.
Jag är månen. Kall och tom.
Jag skulle inte lysa utan dig.
Men hon bara log och lät honom tänka att hon var åtråvärd.