när pennor som svärd spelar ut sina slag
må dina ark dras undan

må mjukare ord skrivas in
och kärlekens lag i ditt hjärta

må endast det ristas som varar
det som har styrkan att kvarstå

tig aldrig för guldet, men tystna inför
den som viskar det hemliga till dig

hör rop över öknar
hör hur de skriar, de sårade
hör det stilla susets tal

ett pingstunder över din tunga

låt aldrig bland orden
Ordet dränkas, som sade dig först