Nere bakom broarna
längs de blytunga bilarnas stråk
samlades vi
kastade sten i vattnet
skrattade

det var där vi sjöng om student
det var där små nervösa pojkar
fann sina erövringar på en parkbänk

vi behandlade livet som en reflex
vi förutsatte att det fanns där runt hörnet
utan ansträngning
utan uppoffring

stadens ljus och myller sjöng vår refräng då

vi stod mitt i ljuset och älskade det

jag tror aldrig att vi märkte när eftertexterna
rullades upp

det var när jag såg mig själv i de glada rop som ekade
där i natten fast jag var långt därifrån

studentmössor i vilda tillrop

nya röster

jag var långt därifrån nu

men frågande barnögon fick mig att minnas

en historia

som sjunkit

likt de stenar vi kastade i vattnet

nere bakom broarna
längs de blytunga bilarnas stråk