Ärret av min ungdom
är en Scarabé jag aldrig glömmer.

Nynnandes i ett hörn
stötte jag på min själ
och ryggade tillbaka av kraften
i dess sårbarhets skri.

Tårarnas uppväxt,
där inget kan sonas och upprättas.
Endast glömmas och begravas.

Min tron är stillheten
och en bok i handen - det är hoppet.

Där möter kärleken vilsenheten och förvirringen
för att vandra hela vägen
till insikten och glädjen.

Långt från världen.