Jag vänder mig om och ser på mina sköna barndomsminnen.
Men bilderna är inte rörliga, foton fryser tiden och lämnar grova spår av nostalgi. Då griper fantasin automatiskt in, vill sätta bilden i rörelse, färglägga och redigera för att passa min känsla för stunden. Känslan styr allt som oftast. Det är estetikerns gåva och last.
Men så vet jag också att min fantasi bor i nuet, snälla låt minnena vara som de är! Låt bilderna vila i sin stillhet, lägg tillbaka de foton som inte tjänar nuet och ta bort minnena som blivit förvanskade framför mina ögon. Dagens starka färgpalett bleknar också den med tiden, den kan bara ge rättvisa åt nuet. Jag trodde under mina tidiga år att världen var svart och vit på farmors tid, jag hade förstås rätt, det var rätt för mig - då!