Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Vakar, vaknar

så finns den där ändå
seg, obändig
kämpar, blöder
slukar mörkret
djupt i mig

nätta fingrar
smeker, stryper
rusar, rasar
skriker ja och nej

jag lyssnar
med slutet hjärta
sträcker mig
bortåt inåt


Bunden vers av Engel
Läst 551 gånger och applåderad av 13 personer
Publicerad 2013-01-03 03:39



Bookmark and Share

    Melona
Dov är tonen av hjärtat som sluter sig. Du förmedlar den stumma dynamiken som ändå någonstans bär fler frågor än svar. Kanske är ljuset för skarpt i det vakuum som uppstår

av

vakar, vaknar.

Det blir som ett vågspel, orden, meningarna och tomrummen.

Språklig elegans med musikalitet. Kompakt men ändå
så nyanserat att vi/jag som läsare har förmåga att göra den mer allmän.
Till vår/min egen. Det finns en längtan, en strävan efter något mer lätt, friktionsfritt - men går det?!
2013-02-11

  Magica VIP
Ovissheten, att alltid vara på sin vakt på ett eller annat sätt...
Fängslande skrivet. Känns som denna dikt är lite dubbelbottnad med. Bra skrivet!
2013-01-17

  Sebastian Noll
För att förtydliga: Jag menar alltså inte att själva dikten handlar om ångest. Ångesten ligger dock som en grundsten. Annars skulle du inte beskriva kärleken på detta sätt. Tror jag. Men jag har haft fel förut.
2013-01-04

  Sebastian Noll
Du är en ångestens mästare.
2013-01-04

  sommarmoln
Jättebra!
2013-01-03
  > Nästa text
< Föregående

Engel
Engel