Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Odödlig närhet


Att alltid finnas där

Du vaknar, ler inför den nya dagen, stiger ivrigt upp och går mot nya äventyr. För en millisekund fladdrar tvivlet till i dina ögon men ett hårt blink senare är det gömt i dina djupa kamrar och du fortsätter ut genom dörren.

Jag vet detta för jag finns alltid där vid din sida, trots att du inte riktigt vet.

En dag som denna är det inte så svårt att ta steget utanför dörren, det finns värre dagar det vet jag, men de blir färre dock inte lättare att uthärda.

Det var ett tag sen du såg mig men jag vet att du kan känna mig ofta.

Att lämna dig var inte mitt val utan ett val som togs åt mig. Men min vilja går inte att stoppa och därför är jag här bredvid din sida och viskar:
- Jag finns alltid här, älskar dig som den vissnande blomman älskar regn.

Du kommer att se mig mer sällan nu och även känna mig mindre men vet att i morgon är en ny dag du ska leva till fullo och att du kommer bli lycklig igen.

Jag har stannat för att lotsa dig ut från de svarta vattnen men det är dags för dig att klara dig utan mig.

Även jag måste klara mig utan dig...

Jag vet och du vet att vi alltid kommer ha varandra och att vi möts igen. Inte nu eller snart men sen när allt är gjort och tiden slut.

Därför lämnar jag dig med en sista viskning:
- Att leva är att älska.




Bunden vers av Erika Jans
Läst 144 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2013-01-04 02:11



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Erika Jans