är samhället inte ärligt här

och jag vill till det sagolika

som ger mig det värde jag förtjänar

må det vara en paradisö

ett skjul av känslor

stenig mark att gå på

eller ett enda ord

vad som helst

men inte den här platsen.


Jag behöver en tröskel bara

som jag kan kliva över

och snabbt befinna mig i nästa rum

ett avstamp

för jag har bara en livstid

inget mer

och det är inte rättvist att inte nå de absoluta höjderna

hela tiden.