vindens tunga

ödet

Du behövde ingen styrka
I dina händer
för att bryta ner
en skadad fågel

Du behövde inget som höll din famn öppen
när inget längre fanns
att hålla om

Jag har sett brända vingar
över berg
brutna ben i dalen
på en fågel som du höll

Jag har känt doften av blomman

Du famnade
Du plockade
i en tid då himlen brann
för jordens istid

Du höll så hårt 
om
hennes färgrika blad
som nu bara finns spår av

på dina händer